Dagens utflykt var att få komma och se Pams jobb: hon är sekreterare på en skola för döva och handikappade. Det går inga elever där egentligen, det är en nedlagd skola som används som kontor, hörseltester och hjälpmedelscentral. Dora provsatt en trehjulig cykel, men sa att den var för obekväm. För att få logistiken att fungera fick Fred skjutsa henne till jobbet på morgonen, åka hem själv och göra morgon med resten av familjen i det tomma huset, sedan åka samma väg för att möta Pam vid jobbet och äta lunch. (Familjen har "bara" tre bilar, men Walt, Ben och Pam åker alla åt olika håll och olika tider, så samåkning hör inte till vanligheterna.) Förut har vi kunnat följa Walt i hans PT Cruiser och åkt bakom i Pams Subaru Outback, men nu var det första gången vi körde ut på motorvägen själva. Det gick kanonbra, vi rör oss ju i bilens förlovade land
där en full tank inte ens kostar 300 spänn, men innan vi kom ut på motorvägen skulle vi bara svänga förbi en affär och skaffa oss ett bälte och glasögon mot den starka solen. På vägen därifrån var det enkelriktat den vägen vi kom och Fred fick köra lite på känsla. Vi passerade över motorvägen och höll på att köra ut åt fel håll, så det var bara att vända och försöka hitta tillbaka till en bättre utångspunkt än den affär som vi tidigare bara promenerat till.
Till slut korsade vi en gata som vi kände till och tack vare systemet med numrerade gator (avenue) som korsar namngivna (street) så lyckades vi köra tillbaka till korsningen NE 21st Avenue/NE Halsey St och komma iväg dit vi skulle, puh!
Vi tog oss hem raka vägen och gjorde hemlagad lasagne till allas förtjusning ägnade resten av kvällen åt att skriva ned allt som vi skulle vilja göra och se innan de här veckorna är slut. Men det är en annan historia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar